Math: En berättelse om kärlek, hat... och kärlek igen

Berättare: Anonym berättare (hon/hon/henne), 18, North Carolina

"Under hela gymnasiet och i början av gymnasiet var jag mycket säker på mina matematiska förmågor. Jag tillbringade fyra år med att lära mig i Indien där matematikplanen generellt sett var svårare och vi engagerade oss i svåra ordproblem och begrepp. Dessutom avråddes vi från att använda miniräknare så jag var verkligen tvungen att konceptualisera allt. Jag minns att eleverna kom till mig för att be om hjälp, och jag var så förälskad i matte att jag lätt förklarade problem för alla som frågade. Så när jag flyttade tillbaka till USA kände jag att jag var ett steg före andra, och min rådgivare tillät mig till och med att hoppa över en matematiknivå.

Sedan, mitt yngre år på gymnasiet, registrerade jag mig i Calculus AB/BC där jag fick lära mig motsvarande två matematiklektioner på ett år. Jag hade aldrig varit rädd för matte förrän då. De flesta i min klass bestod av nybörjare men det verkade som om alla redan kunde hela läroplanen. Jag var vilsen och förstod inte varför läraren undervisade helt nya koncept som han förväntade oss att vi skulle känna dem redan. Vi hade gjort en frågesport inom den första frågesporten för att granska vad vi lärt oss i den tidigare matematiknivån, och jag hade inte gjort det så bra. För att göra det värre tog läraren upp ett misstag jag hade gjort i frågesporten och delade det med klassen, och alla skrattade. Jag gick in i klassen varje morgon full av rädsla. Jag hade alltid varit så säker på mig själv att jag inte ville be läraren om hjälp, så jag gick hem varje dag och tittade på någon video jag kunde hitta på youtube.

Snart var det dags för AP -prov. CollegeBoard hade släppt recensionsvideor och de två lärarna som gjorde dem ändrade min syn på kalkylen helt. De var engagerande, roliga, entusiastiska och förklarade begreppen som om jag var helt ny på kursen. Jag gjorde alla problem de släppte och fann att jag blev kär i matte igen. Jag slutade med tentan också.

Medan jag tog många STEM -klasser under gymnasietiden var ingen av dem lika spännande för mig som STEM -tävlingarna, programmen och praktikplatserna som jag anmälde mig till utanför klassen. Det här var miljöer där jag inte bara lärde mig begrepp, utan också applicerade dem när jag gick. Jag fick utöva kreativitet och låta min fantasi leda. Dessa var värdefulla erfarenheter inom STEM som jag kände inte var tillräckligt integrerade i klassrummet. Jag önskar att mina lärare hade utmanat oss mer med roliga projekt och pussel som gällde den verkliga världen."

Jag hade aldrig varit rädd för matte förrän då. De flesta i min klass bestod av nybörjare men det verkade som om alla redan kände till hela läroplanen.